Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dygdig allmänhet som stadgad frihet andas,
1 tftflan på dess/fält hvart enda snille ser;
Der fir man redan stor när man i hopen blandas,
Hvart steg man högre går, odödligheten ger.
Men i en allmän sinnes villa,
När äran mer ej lifvar folkets själ;
Den dygdig är som lefver stilla,
Och hjelte den som ej är träl.
Hvad ifver mig förfört att ålderdomen lämna!
Vid tankan af min tid har stämman blifvit svag.
O Frihet! Fosterbygd! får man er mer ej nämya,
Ha vi ej hjertan mer att känna ert J)ehag?
J första dygder, som vi märka
Ifrån en tid, som vår förundran gjort!
Förutan er kan själen verka,
Men aldrig verka något stort.
Uti de tidehvarf, som lyst af rena seder, *
Med dygder ärans ban man endast fylla trott
Nu skördas på dess fält en lös och flyktig heder,
Och videt ränner opp der lagrar långsamt grott.
Gån, svage! att ert offer bära
För lyckans fot och köpen utan blygd
Med feghet en föraktad ära,
Men vågen aldrig nämna dygd.
Hvi sker, att utan kraft sig våra snillen möda?
De känna ej den drift, som stora ämnen ge.
Allt går i glömskans natt hvad våra sekler fqda,
När ålderdomens ljus sin fordna klarhet te.
Likså de stolta piramider
Man än i dag från Nilens stränder ser.
Hur många slott, se’n deras tider,
Ha icke bygts, och fallit ner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
