Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och himlen får aldrig bli ren.
Den störste blir skymd af de stora,
De skymmas af nedriga små.
Till höjden med sanningen gå,
Det är sig förlora.
Hur himlen vår menlöshet hägnar,
Jag hvarken förstår eller ser.
Du ser hur i hafvet det regnar,
När jorden om dropparna ber.
Förgäfves den trefRga myra
Upphäfver båd’ suckar och knot:
Hon trampas af vandrarens fot,
När knottet får yra.
Den tomt, jag mig hunnit förvärfva,
Lär aldrig då blifva bebygd:
Man kan sig med laster förderfvk,
Men ej göra lycka med dygd.
Min oskuld, mitt *vett och min möda
Ät endast ogångbara mynt:*
Den med denna samling begynt,
Blir rik bland de döda.
Det ödet att gynnas och ratas,
Blotjt kommer af slump och natur.
Om lärkan af menska vill matas,
Så måste hon sjunga i bur.
För nöjet att kunna förtrycka
Man skonar en krypande slaf,
Förgyller hans tiggarestaf,
Och kallar det lycka.
För mig måtte verlden få stoja
I kedjor af plågande prakt,
Om endast en tarfvelig koja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
