Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hed Tystnan, Lindringen och Hvilan i øitt sköte.
Utmed hans hufvudgärd var Glömskan dem till möte;
Och, liknöjd mellan fröjd och sorg, dem komma såg.
Ur karl af elfenben,der hon sin vallmo doppar,
Hon dem en döfdrick ger, af aftondaggens droppar,
Bemängd med Lethes våg.
Välkommen, hulda Sömn! blif åter jordens fägnad!
Tag menskan i försvar, och gif de hjertan hägnad,
Som under dagens tyngd förbidade din tröst!
Till dig ej Löjet når, men Sorgen ock ej tränger;
Och i den helgedom, du för dem bägge stänger,
Hörs ingenderas röst.
I djupet af ditt lugn der lifvets minnen vika,
Liksom i grafvens natt, de dödeliga, lika,
Khur dem lyckan skilt, emotta samma rätt.
När, säll att åt din makt sitt väsen öfverlåta,
Sitt öga glädjen slöt, din hand på dem, som gråta,
Är äfven lika lätt.
Men jorden, mellertid förställd och stum och häijad,
Af inga samljud väckt, af inga strålar färgad,
Är blott en liflös vidd den skuggan öfverdrar;
Och der jag, i en verld som öfverallt försvinner,
Af väsen, blott mig sjelf, af rum allenast finner
Mitt eget ställe qvar.
Hvad dödlik ensamhet förstummar Nattens timmar!
Hur djupt dess mörkers haf allt skapadt öfversvimmarl
Så vidsträckt fordomdags och ödsli.t fruktansvärd
Sig Chaos’ gamla natt i gränslösheten sträckte;
Tills en ållsmäktig röst dess spridda ämnen väckte,
Att samlas till en Verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
