Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du, Nattens ftldsta barn, hvars skuggor kring mig gjutas.
Som var, fOrr’n allt begynt, och blir, när allt skall slutas-;
I hvilken allt fått lif, och släckes ut igen;
Skänk åt mitt väsens tid, o Tystnad! Dödens liket
Att, förr’n du mig förödt, på gränsen af ditt rike
En stund bese dig än.
Hvad var du först? och hvem har kännt din böljans stunder,
När, innan verlden blef och ämnet fattat grunder,
Du utan lif och gräns kring Tidens vagga flöt?
Hvem vet ditt väldes längd, när, efter tingens ända,
I ditt förvar igen den rymd skall återvända,
Som ljuset inneslöt?
Vårt upphof och vårt mål du lika djupt betäcker;
I bägges mörka krets ehvart sig tankan sträcker,
Hon fåfängt kallar svar och är af stumhet mött;
Ja, i det ögonblick hon mellan bägge täljer,
Du omger menskan än, och i din afgrund sväljer
Allt hvad dess möda födt.
Af sin erfarenhet hon fåfängt sig berömmer:
Du seklers dygd och brott i samma afgrund gömmer,
-Der efterdömets sken oss ändtlig undanHy:
Och menskan, från en verld som steg för st?g försvinner,
Af ständig glömska skild, sig aldrig upplyst finner
Och plågan alltid ny.
De häfder, som vår gång i mörkret skulle stöda,
Dem Minnet söker der att som en vakteld föda,
Förlora sig till slut i dina skug;ors famn.
Hur mången glömd tyrann, med mordisk ärelystnad,
Göt ej förgäfves blod, att mot din makt, o Tystnad,
Föreviga sitt namn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
