Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ft*
Är det den åsyn, som förnöjer
En Gad, si nådig och så Am?
Nej, grymme i en mjältsjuk dr&m
Da dig en Gud ar hjernan skapar,
Som dina egaa ly tén apar. —
Han, som i vårens blomma ler,
Och uti vestans flägtar andas,
Och uti drafvans nektar blandas,
Och genom solens blickar ser;
Hvars rOet Glicere på harpan spelar;
Och Han, som eld och sAtma delar
At hvarje kyss som hon mig ger ....
Hvad? — Skalle han till tack begära
En kalk af mina tårars flod?
Han sjelf, så lycklig, och så
god,-Gör menskjors lidande hans Ara?
Begär hans altar gråt och blod? —
Mitt bröst förbannar denna lära.
Glicere! skön är du; himmelskt skönl
Roslin förgäfves duken breder,
Och L’Archeveque för konstens heder
Ej vågar ett så farligt rön.
Glicere! men än ett enda fattas,
Det utgör själen af din pragt:
Af ögat du gudomlig skattas,
Men hjertat har ej något sagt.
Ditt lof från alla läppar flyter:
Hvad glans, behag, och smak, och Aid!
Du ler! — I samma Ögonblick
Vårt lof i kärlek sig förbyter.
Sig, Bubo! hvilken förmonskrätt
Ditt väsen öfver djurens höjer? —
Jag har förnuft — Det säges lått:
Men mon det lika lätt sig röjer?
. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
