Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så tror jag for min del (hoc est:
Del i Arrendet) vara bäst,
Att Ljuset till Regale göra."
Bland någre, som i hemlighet,
För skam skull, sväljde sin förtret,
Var Källarmästarn och hans Drängar,
Förmodligt kunde Gästerne,
Vid Ljus begynna efterse
Hvad drogue dem gafs för deras pengar:
Ty denna konst, som kallad blef
Förr: Underverk — nu: Underslef,
Den konst, att göra Vin af Vatten,
Har än i dag det felet qvar,
Att den med svårighet bedrar
Rätt nyktert folk ... om ej om natten.
"O blygd och hån!" — skrek Pastor Fån —
"Så groft att gäckas med Försynen;
Tänk, att det djerfva stoftets Son
Vill midt i natten nyttja synen!
Förgäfves går då Solen mer
På Guds befallning upp och ner,
Att dela menskjan Ljus och Värma!
Hon värma genom Brasor gör,
Och genom Talgljus våga tör
Att sjelfva dagens strålar härma.
Snart har Naturen ingen vrå
Så djup, så dold att hitta på,
Dit menskjans öga icke stjäl-sig:
Hon storm och böljor tygla vet;
Och räds ej i sin Gudlöshet
Att hindra Åskan slå ihjäl sig.
Här brast Församlingen i skratt:
Och Pastorn, fattande sin hatt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
