Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~Ja, ja, åefi händelsen kan ännu mangen eantta -•*
Nå, ser du inte hvem det är?
Hvad, kftns jag inte strax på dénna stolta panna? —
Men, körs bevars Väl, skrek Susanna,
Och släppte nålar, sax och tråd,
Skall detta vara Hennes Nåd!!! —
Hvad! skall det vara? hvad! hvad! slyna!
Fort ut på dörrn med dig och med din knyppeldyna.
Hvad harm! — men det med rätta sker,
’När man med slika djur i nådigt tal sig ger.
Orefvinnan fick på stund en ny attaque af gikten,
Och det är alltihop som lärs af denna dikten.
FRÖKEN JULIANA.
Julita*! glöm aldrig din adliga att,
Lägg bort dina ofrälse miner;
Mins noga de kall dina Fäder beklädt,
Mins Grefvaraa, dina Coaainer.-
*Var högeint, min dotter, var myndig och råk
För bönder lyft aldrig på floret;
Förgät ej din farfars förgylda schabrak
Och vapnet som hånger i choret."
Så talte Majorskan, satt mäkta fömåm
På herrgårdens gamla miner,
I kåpa af sammet, med två fingers bräm
Af gulnade, nötta hermliner*
Dess Dotter, ett bilät af hvitäite Bkihh,
Den välborna Fröken Juliana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
