Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tänd, Konstens unga son, ditt bröst,
Med hopp att seklers undran göra!
Befaren, Konungar, en röst,
Hvars dom ej hinner edert örä!
Och du, förföljda, glömda Dygd,
Se, lyckligt stolt, i minnets skygd,
Din ära ryckt ur grafvens töcken’
En Gud, vårt svaga slägtes vän,
Satt, till dess tröst, Forblindelsen
Vid ingången af lifvets öcken.
Hon egnade den första stod
Åt Snillets vård om jordens länder,
Och satt, till pris för krigarns blod,
Den första krans i Dödens händer;
Hon lifvar sångarns djerfva slag,
Med sprittningen af det behag
Odödlighetens känsla väcker;
Och forskarn ser, vid lampan böjd,
Ur hennea fjerrglas, arm och nöjd,
Det ljus han genom sekler sträcker.
Bryt denna Trollmakts gyllne staf,
Och inga Snillen längre brinna;
Bom darrar för barbarens gläf,
Athen och Konsterna* försvinna;
Det länd Europas bäfvan var,
Skall sjelf ej mer. till sitt försvar,
I farans stund en hjelte föda;
Och ingen Kung, som födseln krönt,
Skall byta bprt, med otack lönt,
Sitt lugn, mot sina pligters möda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
