Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En penning utan halt, som fåfängt bjuds åt alla,
Och hvarför du,.med skäl, får ingenting igen.
Behåll ditt lugn, min son, förakta dem som skända:
Ditt namn sitt värde har, om de ej glömma dig.
Så långt som dagen går att sina strålar tända,
Från morgonrodnans port, till der han badar sig,
Hvad ser han? all förtjenst, mot mörkrets barn i krig.
Sök dagligt mer förtjent af deras illska blifva.
Mot deras sträckta gadd, sätt fram en häl af stål.
Stick etterblåsan opp med skämtets fina nål,
Oeh le med mildt behag vid ropen som de gifva;
Det är en lindrig hämd, som Kristendomen tål.
Sätt, förr än år och trötthet tvinga,
Ett syfte för ditt lopp, en gräns för ditt begär.
En tidig njutning af det ringa,
År bättre än en flygt, som utan hvila är.
Betrakta dårens lott, hvars sista dar försvinna,
I nya trängtningar och ej än fyllda hopp.
Att horisontens gränsor hinna,
Som, alltid lika stor, vek undan för hans lopp.
Fly stojet. Rodna jej att undan verlden gömmas,
Mot hennes spotska blick, förnuftets mognad ställ.
Ye den, som för att tro sig säll,
Af andra måste ses, af andra sådan dömmas;
Som trånar med sig sjelf, och hellre än att glömmaa,
Dör främling i sitt eget tjälL
Min son, haf bygden kär; var känslig för naturen:
Man hårdnar under Konstens band.
Byt stadens täppta barm mot sjöar, skog och land;
Se träden utan skrank, och fågeln utom buren.
Säg ofta: det är här naturen menskan ställt;
Det är ej här dess dygd sin första bane funnit;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
