Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den skatt jag skyldig är, Natur! dig allas mor!
Nej, Himmel! icke jag ditt delningssått anklagar.
På blomman af min vår du hagelskurar sändt:
Men om jag tälja fått en mängd af sälla dagar,
Att jag ett hjerta har, jag kanske än ej känt.
Bland ödens ebb och flod min lefhads julle kastas,
Af svaga hoppet styrs, med plågor öfverlastas:
Jag ingen hamn för töcken ser.
Du ej den ende år . . . Tröst för ett tigerhjerta!
Barbarisk tröst! . . . Hvad! att det finnes fler,
Som digna under lifvets smärta;
Det tröst? .. . Min milde Gud! .. . det tröst i nöden ger?
Må tusen viggar på mig falla!
Jag i ett afgrundsdjup mig skulle lycklig kalla,
Om ingen dödlig fans olycklig mer än jag.
Men, hårda mensklighetens lag!
Af andras nöd allt hvad jag får erfara,
Min blod till is, hvar puls till marter gör . . .
Jag kan ej säll i himlen vara,
Om der jag jordens klagan hör . . .
Och då, gudomliga Spastara!
Ett kärleks-offer du emellan lågor dör;
Jag skulle mina känslor spara?
Jag bli så hård, som . . . Himlen är?
Ack! nej, vid denna sorgsna källa
Jag dig ett skyldigt offer bär.
Här jag min luta tar, här vill jag tårar fälla;
Jag kan ej mer, och mer din skugga ej begär.
Ben våren förd på gyllne skyar,
Med ymnighetens horn i hand,
Sitt jubel och sin makt förnyar
Omkring Messinas rika strand.
Messina stolt bland städer lyste,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
