Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ingen eld s å stark som moders-lågan ftr.
Nu muren i dess väg de heta stenar kastar;
Ett moln af svafvelrök dess syn förblindad gör?
Dock månne känslan kan ett modersbröst bedraga?
Till vaggan hennes steg en säker kosa taga;
Hon stannar — ack! ett klagansskri hon hör,
Ett steg tillbaka tar, nu åter vaggan hinner;
Mot barnets bröst dess hjerta redan brinner;
Hon det i skötet bär, för andra gången mor.
Kom, make, kom att se! — min sällhet är för stor!
Min son! mitt enda barn! mig dina läppar röra;
Min moders-arm får nu omfamna dig;
Du lefoer! är hos mig!
Den Gud, som fört mig hit, skall än miskunda sig,
Och oss igenom lågor föra.
Nu rusar offret ut — Det ljungar . . . hvilka dån!
O Du, som i Ditt sköt de späda barn har slutit,
Vid hvarje tår Din mor i Salems dälder gjutit,
När med förtviflans-rop: hvar är Du? o min Son!
Hon sökte Dig med öppna armar;
Vid dessa tårar, Gud! {som hon jag moder år)
Son! Frälsare! vid dem jag Dig besvär,
Att nu, att nu Du Dig förbarmar.
Viggama lossas,
Skyarna krossas.
Blixt och afgrunds-töcknar sväfva,
Spastara har ej tid att bäfva;
Sitt barn, men faran ej ett moders-öga ser:
Det smälta grus i röda vågor brusar;
Hon genom hindrets stängsel rusar,
Till trappan hinner fram — nu ramlar trappan ner .
Der står hon! Gud! . . . Din vilja är min lag,
Din makt är oinskränkt; ett uselt stoft är jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
