Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man döf vid andras klagan ftr.
Dock nej, olyckliga Spastara!
Jag vid ditt helga stoft, vid mina känslor svär:
Jag trotsat eld och död, i faror mig fördjupat!
Och fast en yngling än, månn jag ej lefvat nog,
Om, för att frälsa dig, jag under gruset stupat?
Mer ärerikt en hjelte aldrig dog.
Nu till förtviflans b rådjup drifven,
Hon känner sig af Gud, af menskor öfvergifven,
Och skrattar spöklikt, vildt, med Kains hemska blick,
Då ur Guds åsyn han i tigerns öknar gick.
Hon slösar ingen bön — sig hennes känslor samla.
Natur! . . . ack! nu sitt barn den sista kyss hon ger,
Och ifrån Gud till sig drar englars blickar ner.
De läppar svartna ren på hvilka orden famla:
Min Son . . vid detta bröst . . du skall...
Ack .. .
Dödens blixt och domens knall!
Murarae ramla.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
