Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djeflars skratt, med döendes ack,
Rymderna gjorde till ett enda gny,
Och himlar, ekälfvande, dånade dåft:
Ve! Ve!
“Son!“ nu morlade åskan
Af gudastämman Thors:
“Detta är Ärans fält, detta!“ — Jag grep
Efter hans ljungeld, i stegrad harm;
Men upp höll Thor sin mägtiga arm,
Och eldarne, skakade, blänkte.
Jag såg —
Genom rasande verldars töcken,
Längst bort Öfver Ärans skräckliga fält —
Ett Berg af störtande klippor
Förlora sin spets i evig natt:
Högst syntes i trolldomsglans
Halftöppnad en Himmel, och chorer
Af Cherubim och Seraphim
Och af helgons skinande kretsar;
Djupast i bergets däld, vrålande
Med gny och qvidan, vräkte upp
En Afgrund blåröda lågor, i moln
Af gnistrig hvirflande rök; omkring
På svarta klippor djeflar sutto,
Grinande vildt; uppöfver dem,
I det dystra af grunds-dunklet,
Vidt blänkte af guld ett Tempel,
Der prester, smyckade stolt med tiårer,
Skränade Helig! Helig! och gällt
Basuner stötte; och folken
Darrande kommo, buro fram guld, —
Guld, som var deras rena blod
Af mödan pressadt ut, och härdadt
I qvalets glödande ugn. — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
