Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orörlig han satt, utan lif, utan ord;
Hans ögon ej vändes kring gäster och bord,
Han hade dem spända på bruden.
Hans hjelmhatt var sluten, gigantisk hans längd,,
Hans rustning var svartgrå, som jorden.
All fröjd, vid hans syn, är ur högtiden trängd,
Och blå brinner lågan från lampornas mängd,
Och hundarna fly under borden.
Med tystnad och rysning en hvar honom ser.
Af skräck sitta gästerna stela.
Till slut sade bruden med bäfvan: “Jag ber:
“Fäll, tappre herr Riddare, Stormhatten ner,
“Och värdes välfägnaden dela!“
Hon tystnar, och Riddarn, som bruden befallt,
Lät hjelmen från hufvudet falla.
Men Gud! hvilken syn! hvad förfärlig gestalt!
Hvad ord måla häpnan, som rår öfver allt -—
En dödskalle visas för alla!
Och opp sprungo alla med skräckfulla rop,
Och fasa och vämjelse kände.
Af rysliga maskar en slingrande hop
Kröp ut och kröp in, genom tinningens grop,
När spöket till bruden sig vände:
“Se opp! känn Alonzo!“ var vålnadens ljud,
“Förräderska! mins dina eder!
Ditt högmod, din falskhet, dem straffar nu Gud!
Min vålnad hos dig, i din brudliga skrud,
Nu sitter och fordrar tillbaka sin brud,
Och rycker i grafven dig neder.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
