Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om hösten hon gråter,
Om våren hon åter
Hed barnslig förnöjelse torkar sin tår.
Hon bergås och härjas, den hv&lfvande jord.
De vise de talte mång ståtliga ord
Om frihet och dygder och gyllene tid;
Sin fackli de buro
För kungar, som svuro,
I trötthetens timmar, den eviga frid.
De talte så fordom, de tala så ån;
De svuro, och svära detsamma igen.
Men idligt sig vänder det rullande klot;
Och gyllene tiden
Och eviga friden
Få der intet fäste för halkande fot.
Jag sett, hur det tillgår på jordenes ring;
Men nytt under solen jag sett ingenting.
I hundrade former är allt likadant:
Sin yta det fejar,
Men troget sig drejar
Kring samma sin axel, som det varit vant.
Inbyggarne alla på verldenes ö,
Jag vet hur de födas, jag vet hur de dö,
Och hur, dessemellan, de larma en stund,
En myggdans, som stimmar
I solskenets timmar,
Tills natten gör slut på båd’ strid och förbund.
Ej många de äro, mitt eländes år;
Min tid, på långt när, ej till fädernas når:
Dock hafver jag skådat mig mätt häruppå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
