Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ingen ting gjorde, men hade ej ro,
För att hjelpa hvar hjelplös gäck.
Till mnr vill man ha mig kring bondens bo
Och till lås för tiggarens säck.
På sakören, edgång och tjufvar och rån
Jag hörde mig mätt — Yor’ jag långt derifrån
Uppå hafvetl
Så bad jag — men hän gick ock vintern lång,
Och med sippor stränderna strös.
Och böljorna sjunga åter sin sång,
Och klinga: till sjöss, till sjöss!
Och vår-vindar spela i dal och i höjd,
Och strömmarne frie störta med fröjd
Uti hafvet.
Då grep mig det fordna osynliga band,
Mig lockade böljornas ras.
Jag strödde mitt gull öfver städer och land,
Och slog min krona i kras.
Och fattig, som förr, med ett skepp och ett svärd,
Emot okända mål drog i Vikinga-färd
Uppå hafvet’
Som vinden frie vi lekte med lust
På fjerran svallande sjö.
Yi menniskan sågo, på främmande kust,
På samma sätt lefva och dö.
Eekymren med henne städs bosätta sig;
Men sorgen, hon känner ej Yikingens stig
Uppå hafvet.
Och åter bland kämpar jag spejande stod
Efter skepp i det fjerran blå.
Kom Vikinga-segel — då gällde det blod:
Kom Krämarn — så fick han gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>