Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men blodig år segren den tappre v&rd,
Och Vikinga-vänskap, den knytes med svård
Uppå hafvet.
Stod jag mig om dagen å gungande stäf,
I glans för mig framtiden låg,
Så rolig, som svanen i gungande säf,
Jag fördes på brusande våg.
Mitt var då kvart byte, som kom i mitt lopp,
Och fritt, som omätliga rymden mitt hopp,
t ’ Uppå hafvet.
Men stod jag om natten å gungande stäf,
Och den ensliga vågen röt;
Då hörde jag Nornorna virka sin väf,
I den storm genom rymden sköt.
Likt mennskomas öden är böljornas svall:
Bäst är vara färdig för medgång som fall
Uppå hafvet.
Jag tjugo år fyllt — då kom o färden snar:
Och sjön nu begärar mitt blod.
Han känner det väl, han det förr druckit har,
Der hetaste striden stod.
Det brinnande hjerta det klappar så fort:
Det snart skall få svalka å kylig ort
Uti hafvet.
Dock klagar jag ej mina dagars tal:
Snabb var, men god, deras fart.
Det går ej en väg blott till gudarnas sal:
Och bättre är hinna den snart.
Med dödssång de ljudande böljor gå;
På dem har jag lefvat — min graf skall jag få
Uti hafvet.
* *
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
