Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu står
Ledigt ett rum
För den siste kftmpen–––
I natten tindrar blixtramas sken.
På klippans spets sitter Kftmpen allen,
Sitt v&ldiga svärd vid sin sida.
En ny tid kommer. — Hans tider förgå.
Hans styrka &r bruten, hans hår ftro grå:
Hvi skulle han l&ngre förbida?
Från branta fj&llet han trotsig ser
I stupande forssens afgrund ner:
Af längtan tänds honom bloden.
Ur djupet tycks manande röster gå.
Han störtar från klippan i djupet brå–-
Säll den, som får vara hos Oden!
DEN SISTE SKALDEN.
Hans växt var kftmpalik, men böjd af åren,
Med långsam gång han öfver heden skred,
Från hjessan fladdrade de hvita håren,
Det sida skftgget flöt till gördeln ned.
Han följde ingen vftg, han såg ej spåren,
Men framåt oförryckt tog han sin led.
Mot klara himlen stadigt stod hans öga,
Som7 om sitt mål han sökte i det höga.
“Hvarthftn, O Vandrare i nattens timma?*
Han vftnder sig ej om vid röstens skalL
Hans steg ej vilsefar i skog och dimma;
En Gud bevarar visst hans fot för fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
