Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Odens sal,
Och sjunga sin sang
Med Brage den gamle.
i salen hörs ett harmfullt sorl kring borden,
Och upp står Konungen med häftigt mod.
"Din sång jag löna vill, och’för de orden,
"Din hednahund, dn pliktar med ditt blod!"
Den gamle satt med pannan böjd mot jorden.
Han famnar harpan, som för honom stod.
Han svarar ej — han ej nr stället rymmer;
Ty dödens skugga re’n hans öga skymmer.
Men hastigt grep hans hand i harpans strängar
De darrade med gäll och ljuflig klang.
Det är hans själ, som sig med ljudet mängar,
Då fri den sig ur kroppens bojor svang:
Öch stundom ännu, uppå våra ängar,
Man hör i qvällens timma denna klang:
Då hviska barnen tyst — och fly till sängen —
"Den siste Skalden vandrar öfver ängen."
DEN LILLA KOLARGOSSEN.
I skogen vid milan sitter Far,
Mor sitter hemma och spinner;
Vänta jag blir väl också karl,
Får en Fästemö efter mitt sinne.
Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.
Tidigt med solen jag hemifrån gick,
Friskt lif medan solen glimmar!
Till Far skall jag bära mat och dryck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
