Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur hurtigt han hoppar deröfver.
Se’n springer han yster och leker i sand,
Och jollrar helt lågt och allena;
Han hittar små stenar och tar dem i hand,
Och skurar dem blanka och rena.
I ängen på skönaste blomsterstig
Nu lyster det gossen spatsera;
Der blottar han barmen, der svalkar han sig
I busken, och orkar ej mera.
Men gossen han trifs icke länge att bo
I skuggan och vara så stilla;
Det spritter i blodet, han har ingen ro,
Förrän han får tumla och trilla.
Ur lummiga viden, der tyst han stått,
Nu tittar han ut med sitt öga;
Som molnfria himlen, så klart och så blått,
Han vänder det huldt mot det höga.
Bevars! hvad den lille har klädt sig grann:
Blå kjprtel med blommande prickar!
Skön Jungfrun i loftet åt Riddarn, minsann,
Ej skönare mantelen stickar.
Till gärdsgåln han springer, och nyfiken står
Och ser genom springan åt hagen;
Men hjertat nu pickar allt hvad det förmår,
Af oro han känner sig slagen:
Fast flygtig, han lemnar ej gema sin lund,
Så van med små blommor att leka;–––––––-
Han stannar helt litet, men vänder på stund;
Den älskande kan icke tvekå.
Violer och liljor, de fagra små,
Kring gossen sig skocka tillsamman;
Och alla de blommor, på marken stå,
De hafva med honom sin gamman;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
