Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kransa hans hufvud, och rundt kring hans lif
Den skönaste gördel de vfifva,
Och snart om hans kyssar de komma i kif,
Att gossen så nära de qväfva.
Men solen nu bäddar sin rosensäng
Och sjunker från fästet så stilla; —
Från slumrande blommor på doftande äng
Då vaknar och rymmer den lilla;
På dimman i dalen han klättrar så snällt,
Att hinna de vandrande skyar,
Och hoppar se’n neder på okända fält,
Och barndomens öden förnyar.
STJERNARPS FI8XARE.
Det lyser ett bloss både höst och vår,
Hvareviga qväil, hvarteviga år,
Så blekt uti dimman på svartan sjö,
Och flämtar på ängsliga strandens snö.
På stranden ståndar ett adeligt Slott,
Se*n Folkungatid så gammalt och grått,
Med väldiga murar och fönster mång,
Som dagar på året, den tid så lång.
Och Stjernarp så heter det adliga hus;
Med gammaldags konst, utaf sten och grus,
Af manliga armar muradt och bygdt;
Och står i everldliga tider tryggt.
Och Boxen, så heter den svallande sjö:
Der finnes ej holme, der finnes ej ö;
Tre rinnande vatten hvar timma och stund
Der råkas tillsamman och stifta förbund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
