Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
0Hvad säger du, flicka? — O tala éj så!
Slik tanke låt dig ej bry;
Jag hör blott böljan mot stränderna slå,
Och vädrets lugnande gny.0 — ’
Hen harpan hon klingar i dalen.
“O hör du ej strängarnas klang så skär,
Som pressar mitt hjerta så tungt?
Och bjuder mig fly ner i hvassen der,
Der bor man så svalt och så lugnt.0
Och harpan hon klingar i dalen.
0Der flätas åt mig den skönaste krans
Af bleka perloma rika;
Der ilar jag glädtigt i Hafsfruars dans
Tid Neckars gälla musik.0
Och harpan hon klingar i dalen.
0Der tryckes jag ömt af Strömkarlens arm,
Mot hjertat, som för mig slå«;
Hans skick är så ädelt, hans blick är så varm,
Så skönt hans grönskande hår.0
Och harpan hon klingar i dalen.
0Farväl! jag nu far till det tjusande land,
Som fängslat hela min håg.0
Så taladt, hon hoppar från modrens hand
.1 strömmens glittrande våg.
Och harpan hon tystnar i dalen.
Hvar afton då månen ur skyame ler
Mot sorgsne älskaren tröst,
I vassen man Strömkarlen sittande ser
Med flickan tryckt mot sitt bröst.
Då harpan hon klingar i dalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
