Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ser en syn: jag lyfts på andans vingar,
All jorden ligger utbredd under mig.
En orm omlindar den i svarta ringar;
Det tycks mig skumt på menniskomas stig.
Ur stoftet ropa de med qvalda röster:
„O gif oss ljus/“ — då dagas det i öster.
Från blåa rymden gyllne molnen fälla
Vindbryggor ner: på dem en Gud framgår.
En öppen bok han håller: strålar välla
I klara floder från det Ord der står.
På bladen andas han: de lossna alla,
Och flyga kring och Öfver jorden falla.
Och när de dödlige sin blick upplyfta
Att fatta dem — hur nyfödt allt jag ser!
Djupt sjunker ormen ner i jordens klyfta,
Förkrossad af det ljus, som himlen ger.
Då ljuda kring en frälsad verld de orden:
Pris vare Gud i höjden: frid på jorden!
Jemväl åt mig är fridens budskap gifvet,
Jag flyr till honom, som om sig har sagt:
Jag vägen är och sanningen och lifvet.
Och när jag röres af hans andas makt,
Allt lifvets dunkel för min själ förklaras,
Och himlens salighet mig uppenbaras.
VÄLKOMMEN,OCH /ARVÄL.
Säg mig ej: välkommen, när jag kopamer,
Ej: farväl, du hulda! då jag går;
Ty jag kommer icke, när jag kommer;
Går ej heller från dig, då jag går.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
