Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag följer blindt den röst, som mftgtigt bjuder;
Än fängslar stoftet; men den inre branden
Skall lossa snart de sista, glesa banden.
HYACINTEN.
Den döende Kraftens hjertblod jag är,
Dess rop på min urna står skrifvet.
Förstår du mitt dunkelt glödande qval?
Är Du ock en främling i skuggornas dal,
Bedragen på drömmen om lifvet?
Vet, blott åt de eviga Stjernomas tal
Blef Nöjet, föryngrande, gifvet!
De fira sin ungdom i spbärisk dans;
Oss lyser från vaggan fram deras glans
Till grafven.
Hvi syftar då längre din bedjande blick
Till himlen, den ödsliga, kalla?
Af ljus är dess borg, men med port af demant;
Hvad brygga förmår från dess svindlande brant
Till jordens afgrunder falla?
Der thronar, kanhända, allt Saligt och Sannt;
Men kan du väl Ödet befalla?
För stoftet blef Smärtan det verkliga blott;
Hvem steg, att förvisajdig sål lare lott,
Ur grafven?)g
Väl visar dig Hoppet sin gröna strand,
Der de fagra Sirenerna sjunga;
De slå sina harpor i solens sken,
Men kusten är hvit af mördades ben
Och svek bor på hafsfruens tunga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
