Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack! men vintern nalkas,
Luftens rymder svalkas,
Tunga, kalla dimmor stiga opp:
Dagarna bli mulna,
Nätterna bli kulna;
Sådant tvingar hårdt min späda kropp.
Snöslask och oväder
Skämmer mina kläder,
Bröd blir knappt, och svagt är lifvets hopp.
Dock, jag höstens flöden,
Snön, och sjelfva döden,
Sjungande, ifrån min gömsla ser;
Sjelfva glädjens brånad
Ar en hemlig trånad:
Gåtan löses, och man syns ej mer.
Yäna minnen lykta
Timmarna, som flykta;
Slockna tacksam — och begär ej fler!“ —
Modigt så, mitt hjerta!
Låt ej jordens smärta
Matta dina unga vingeslag!
Vill ej solen glimma,
Bringar dödens timma
Ater frihetens och ljusets dag.
Du blef skapt, att törsta;
Kärlek var ditt första,
Och musik ditt sista andedrag.
RIDDÅR T0GGENB0RG.
JVuno! trogen systerkärlek
Helgar jag åt Dig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
