Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ljuf var han; nedsänd ifrån Edens lund.
Välan! jag vaknat Ingen längtan bränner
På hoppets graf, på hjertats marmorgrund.
Hon somnat i de blomsterlösa lunder
Vid vaggesång af storm och åskans dunder.
Hvar vänlig engel vikit från min sida;
De trifvas ej i lifvets dunkla sfer.
Blott ljus kring mig de höga blixtar sprida,
På törnestigen, som till grafven bär.
Följ mig den stund ännu jag måste strida,
O mannakraft! som sköld och svärd mig är,
Tills jag i hög, från lifvets valplats gången,
Som segerherre, för min ovän fången.
SVERIGE.
Varmare väl mångstäds lyser Solen,
Än hon lyser öfver Polen,
Der till sömn hon fordrar längre natt.
Ty när Gud planterat Söderns lunder,
Har han, skiftande i sina under,
Till en Ros i skapelsen dem satt.
Men hans Lilja är den höga Norden,
Der, som jättefästen, fjällen stå,
Och den sköna, evigt hvita jorden
Famnas utaf himlen, evigt blå.
Rikare, än bergen uti Norden,
Blomstrar väl den Södra jorden,
Ty der står den ljufva Floras thron.
Lifvets dagar löpa der, som drömmar;
Vällust utur purpurdrufvan strömmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
