Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hösten vingen rör
Och rosorna förstör,
Står likväl Skaldens blomma.
Som hon ej är i purpur grann,
Den köld och frdst förderfva kan,
Hon trotsar tidens elf:
Hon evig är och mild som skalden sjelf.
Hon är ej gul, ej blå;
Men högtidsklädd ändå,
Och hvitare än liljan.
En himmelsk doft i kalken är,
Fast ingen fläril suger der:
Den trogne Skalden blott
Har löftet än om hennes kyssar fatt.
Ej blommans namn han vet;
Men hennes hemlighet
Ar aningens fullbordan.
„Du pilgrim! under lifvets lopp,
„Blif fast i kärlek, tro och hopp,
„Så får du blommans tröst."
En Rosenengel skref uti hans bröst.
När Skalden harpan slår,
Till blomman tonen går
På längtans ljusa vingar:
I fridens verld han blickar då,
Och önskar hän till blomman gå. —
Han kommer ock en gång:
Hans väg till himmelen är klang och sång.
Och när han hädan går,
Han blomman träffa far,
Som han så ofta drömde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
