Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla fantasiens skatter glöda,
Uti yppigt skick,
För dess fot och blick;
Tankens armod, hvardagssinnets möda
Den ej känna fick.
DU.
Ett ord jag vet, som’bättre klingar
Än hvaije sång, från harpan går,
Då ordet af din mun får vingar
Och själ utaf ditt öga far;
Och ordet, fast du skratta må,
Är, tro mig, blott ett Du ändiu
Ett ord jag vet, jag genomflammas
Så lätt af det med fröjd och frid,
Då det af sköna läppar stammas,
Och kinder rodna mildt dervid.
Och ordet, fast du skratta må,
Är, tro mig, blott ett Du ändå.
Ett ord jag vet, ett ord jag känner!
Emellan hulda hjertan två
Så skön en liten bro det spänner
För kärleken att vandra på.
Och ordet, fast du skratta må,
Är, tro mig, blott ett Du ändå.
Du rodnande, du hulda flicka,
Har än du icke skrattat ut,
Att läpparne må du-skål dricka,
I hjertat ha* vi Du förut —
Hur skälmskt du tiger! Ett och tu!
Nu döpte vi hvarann till Du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
