Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sjelfva gallan hon kunde sockra.
I hennes öga ett „etwas" låg,
Som allting tände ehvart det såg.
Att jag tog eld var ju ingen under;
Ty då för tiden var jag ett tunder.
Hur det gick till endast Herran vet,
Men Bannt det är att jag blef poet;
Ty allt jag såg från en galen sida,
Och allt var godt uti verlden vida.
En annan sol uppå fästet red,
En annan måne såg gråtmildt ned,
Helt andra stjernor mig blickar sände.
Och skön var jorden förutan ände.
Ej fanns så naket ett ensamt berg,
Som ej jag klädde i diktens färg.
I tanken reste jag der vår koja;
Ej kärlek trifves der menskor stoja.
I hvarje like jag såg en vän,
Och älskad trodde jag mig igen.
Jag Edens dagar tillbaka drömde,
Och skaldebägarn så flitigt tömde,
Att yr i mössan jag nästan blef. —
Men rim jag smidde och vers jag skref
Till „henne," „henne" — den tjusarinnan,
Det englabarnet, den huldgudinnan.
Hvad språket hade af granna ord,
Det blef en rätt uppå hennes bord.
Hvad hög lycksalighet se’n jag rönte,
När med en kyss hon min platthet lönte,
Och hon mig nämnde vid såta namn,
Och ömt mig sträckte sin hulda famn
Med vattnad blick, med en suck vältalig! —
O, du min dårskap! du dock var salig,
Jag kan, jag vill icke ångra dig,
Min högsta lycka du skänkt åt mig.
Men — lyrans toner bli allt för veka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
