Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farväl! vi glömma icke brådt hvarandra.
Väl är jag mycket ringa, ej har jag gode och gull,
Men Herren vill jag lofva att aldrig för min skull
Det sucka skall så tungt uti skogen."
H JERTKL AP PN INGEN.
Om öfver dig jag skulle klaga,
Mitt hjerta, ingen undra bör.
Och derför nu jag vill dig taga,
Törräderska. i strängt förhör.
Du vågar minst en gång om dagen
Att slå revelj uti mitt bröst.
Det är likväl bestämdt mot lagen,
Som du skref under i fjol höst.
Du minns — då var det ej så farligt,
Men du for fram på samma sätt.
Till slut du svor att klappa varligt,
Blott då och då och tyst och lätt.
Det är dock hårdt i ensligheten
Att jemnt ha’ dig att frukta för.
Blir du ej bättre, i förtreten
En vacker dag bestämdt jag dör.
Tror du att jag dig kan förlåta,
Att du mig narrar dag och stund,
Att rodna, skratta, dansa, gråta
Förutan all förnuftig grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
