- Project Runeberg -  Poetiskt album. Vald samling af svensk lyrik /
600

(1857) [MARC] With: Johan August Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Aktades, ärades blott såsom ett kosteligt ting.

Gömd i den mörkaste vrå af det stora, det festliga huset
Satt hon, begråtande allt, frihet och ära och ro.

Satt och förnötte sin dag bland slafvinnor i nesliga yrken,
Död för det sprittande lifs friska och ljufva behag.
Hellas! din sköna natur, olivernas vänliga skugga,
Yrande bäckarnes språng, skälmska najadernas ras,
Täflingens höga behag vid Olympias prunkande fester
Voro för henne ej till. Ensam, förgäten hon stod.
Qvinnans svärmande själ, dess fromma, längtande hjerta,
Qvinliga känslornas glöd anade ingen ännu. —

Snart kom en mildare Sol och lyste den töckniga verlden;

Töcknet, det kalla, försvann; villorna trifdes ej mer.
Friare rörer sig lifvet alltre’n, och fromt i sin frihet
Fattar med klarnande blick lifvet sitt eviga mål.
Andens gudomliga kraft, dess skära, dess himmelska

skönhet

Träder förklarad och hög fram uti handling och dikt.
Tanken bestiger sin thron: nu mer beherrskar han verlden;
Tanken, den tysta, förmår mer än de rasslande svärd.

Äfven i dunkelt gemak, der hon smäktat, den tjusande

Qvinnan,

Tränger med segrande kraft räddningens himmelska

sken.

Hög i sin oskuld, leende, blyg hon träder i dagen,
Helsar och helsar igen grönskande dalarnes frid,

Hels ar deu skimrande sky, den friska och svalkande

vinden,

Fågelns melodiska slag, blommornas yppiga skrnd.
Armarna sträcker hon älskande ut mot lifvet och verlilen;

Ser hon en rinnande tår, genast hon torkar den af.
Hör hon en qvalfull suck ur ett ensligt, ett söijande

hjerta,

Genast hon närmar sig det, trycker det troget mot sitt.
Mildt hugs valande skrider hon fram, och lifvar och tröstar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:56:03 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/poetalbum/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free