Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Qvinna, du skapelsens värmande sol, du hjerta i tingen.
Lilja, som breder ditt doft vidt kring den ödsliga jord,
Heliga lifs-harmoni, som förnimmes trots skärande missljud,
Kärlekens hulda symbol, fridens och hoppets idyll,
Kunde jag sjunga ditt lof till melodiskt dallrande strängar,
Kunde jag säga i ord allt, hvad jag känner och tror!
Sångaren sänker sitt hufvud af sorg, att icke hans lyra
Eger en endaste ton, värd att förklinga för dig!
ARBETETS ÄRA. *)
Så säger sagan oss, att fordomtida
Uti vår höga, minnesrika Nord,
Vid hjeltars, siares och skalders sida
Var Vapensmedens plats vid drottens bord.
Så var hans manligt sköna yrke äradt:
Hans arm var stark, hans sinne oförfäradt.
Du skulle sett hans raska bild, kringgjuten
En vinterqväll af tusen gnistors prakt,
Der hög han stod bland brynjorna och spjuten.
Och hört, hur hammarn föll i hurtig takt!
Hur han förstod att segerrunor rista:
De svärd, han smidde, skulle aldrig brista!
Hans tid gått ut, den vilda, trotsigt fria;
Men ej med den hans yrkes ära dog.
Nu smidas fridens vapen: bill och lia,
Och segrar ha’ vi till att vinna nog.
Men stundar strid för Friheten och Ljuset;
Smid andra vapen! Vi gå man ur huset.
Och du, med flydda dagars enkla seder,
Och högtförfaren uti konst och slöjd,
*) Vid en Smeds silfverbröllop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
