Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hviskande med läppar blyga:
„Det har ringt till Gudstjenst nyes.“
Ljuft det vore att få bedja,
Följas åt på himmelsfärd,
Länkar i den stora kedja
Ifrån stoft till englars verid.
Men jag vill ej honom störa;
Då vi äro ett, vi två,
Skall ju Gud hans böner höra,
Som från mina läppar gå!
För att ur mitt lugna hjerta
Jaga tillit, fröjd och ro,
Har man vågat honom svärta,
Hviska tvifvel om hans tro.
Men jag kan de orden tåla,
Som en höstvinds kalla sus;
Jag har sett hans ögon stråla
Af Guds sannings rena ljus.
Endast genom att sig närma
Till all kärleks sol så klar,
Fick hans själ den milda värma,
Som jag känner, att den har!
VALLFLICKAN.
Lätt, öfver kullar och fält,
Springer jag kapp med små lammen
Är med ett hopp öfver dammen.
Hjertat det pickar så snällt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
