Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jakob Frese - Echo å Sveriges fröjdeqväden den 28 Januari 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n
Hvad blef vår lust? en sorg. Vår glädje? oväns agan.
Vår fägnad? frids förlust. Vår sällhet? uselhet.
Vår högtidsdrägt? en säck. Vår jubelsång? en klagan.
Vår’ håfvor? fattigdom. Vår fordna fröjd? förtret.
Ja, till att klaga kort: vår tröst bestod i orden:
„Ack! sälle de, hvars ben nu hvila under jordenu!
Der finns en dejlig Mö uti ett förstendöme,
Som vetter öster ut, hvar de Careler bo:
Om hennes vård och vakt de varit ganska ömme,
De tjena Konung Carl med oförliklig tro.
Den jungfru står så skön, i skydd af sina murar;
På henne Grannen, lik en hök på dufvan, lurar.
Men, fast en tvungen kyss han från din kind har röfvat,
Din vilja, okränkt dock, har spjernat deremot.
Hvad våld har satt i hand, slits sönder oförtöfvadt
Och tvång, när lägligt finns, i frihet söker bot.
Kung Carl, han sitter re’n till häst, och till dig rider:
Din glädje nalkas snart: han kommer, hvad det lider.
Så länge någon tid, och verlden, ännu varar;
Så länge man af strid, af örlog höra får;
Så länge någon stad mot härar sig försvarar;
Så länge någon borg och präktig byggnad står:
Så skall, o Wiborg! du, snart utan like, prisas;
All trohet skall- utaf din trofasthet bevisas.
Ack! att jag finge snart på dina gränder träda;
Ack! att jag Herrans hus der finge åter se:
Min tunga skulle då ett lofsångs-offer qväda,
Att dina hvalf deraf högt skulle genljud ge.
En gång man skall dig visst ur oväns fjettrar rycka,
Hvartill, med dubbelt ljud, jag önskar: lycka, lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
