Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur Cykeln „Selma och Fanny“ - Menniskans anlete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stjernan, som i dagens panna
Satt så skön, ej ville stanna
Ofver jorden mer.
Djuren hyllande sig böjde
För de ögon, som sig höjde
Ifrån stoftet upp;
Der behag och kärlek myste,
Der, bland sorgens tårar, lyste
Ett odödligt hopp.
Englaskaran står betagen,
Ser de talande behagen,
’ Och på skaparn ser.
Skaparn tryckte sitt insegel
På sitt verk; och i dess spegel
Ser sin bild och ler.
J som ropen: det är ingen,
Ingen själ fördold i tingen:
Allt är stoft, ej mer.
Dårar! blott till källan stigen:
Sen ert anlete, och tigen,
Rodnen, höljen er.
Se den gamle vises panna,
Se en tafla af det sanna,
Som ger sekler dag;
Se en blick ur hjeltens öga,
Se ett elddrag af det höga,
Som ger verldar lag.
Och det sköna, milda, ljufva
Lyft min Selmas morgonhufva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
