Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Emili eller en afton i Lappland“ - På berget och i dalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min Carl! hvad verklig fröjd af lifvet kan mig fela,
När jag har bröd och tak, med dig — och genom dig?
Såg du vid socknens gräns, hur herdegumman mig
Tog fatt om hals och knä, och ville med mig dela
Allt hvad hon egde godt: så glad vid prestens syn,
Som med sin unga fru hit ländt, liksom ur skyn.
Hur usel trodde jag i detta djup af norden
Dess öknars vilde son: hur säll jag honom fann!
Fri född, han far med sång emellan skyn och jorden,
Och bytte ej sin ren mot någon förstes spann.
Trygg, bland ett jemlikt folk af herdar och af bröder,
Här för en annans skörd han ej behöfver så,
Och ej, ett lands vägshjon, vid höga portar stå:
Han ser med ömkan ner på myrorna i söder,
Förskräckt för deras tråk och trängseln, der de bo:
Sjelf lik det lätta mygg, som lefvande för qvällen,
Far med musik och dans kring hjordarne och tjellen.
Så menskan öfver allt är säll, blott af sin tro.
Carl.
Snart äfven söderns son blott Lappen lycklig finner.
Hans fjellar än ge skydd emot en omstjelpt verld;
Hans öknar skiftas ej af orättvisans svärd;
Hans hyddor ingen bomb från röfvarskeppen hinner;
Hans lugn ej ryktet ens, det ständigt grymma, stör.
Se der, hvad du ändå vid denna landsflykt vinner:
Du ser ej dagens brott, du ej dess jemmer hör.
EmilL
Min Gud, hvad treflig dal der öppnas mellan bergen,
I så förtroligt lugn, så utan anspråk skön!
Hur lent der sticker af, emot den hvita färgen
Af drifvorna, en lund, ej stor, men ändå grön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
