Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Gustaf Adolf i Tyskland“ - Eröfringen af Loitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty väl hundrade hjélmar han klyft, och hundrade
harnesk,
Sade han sjelf. Ett lejon i hår, i stämma och styrka,
Leddes han dock af ett barn, när icke hans ära det
gällde.
Men ej skönhet nu, ej tårar, bevekte hans hjerta.
„Jaga, utropte han, „jag en Spanior, mig gåfve så
skamligt
Blott för en hestrompet! Nej, icke för hundra kanoner,
Innan de dundrat en dag. Nej, Göthen sball se att
det rinner
Göthiskt blod i Spaniorn också. Min stämma sitt
ursprung
Allt från Pelagius drara. — Ett bud föll honom i talet,
Flämtande. Gustaf var sedd i nejden, och kunde
försvarslös,
Innan han nådde sin mötande här, uppsnappas och
fångas.
„Herre! hvad dyrbar fångst!“ — „Betalas den än med
ett grefskap“,
Gaf han till svar, „så vore den dock ovärdig Perältä.
Hvad! en försvarslös man, en vandrare! Störa hans
vägfrid!
Konungen vet, att här en Spaniens ädling befaller,
Derför nalkas han trygg. Nå väl! ej endast i trygghet
Fare han fram. Han tage ock, Han, oväpnad, allena,
Slottet af mig. Ej kan det försvaras: dock icke för
Dodo
Yeke jag utan strid, éj för konungen sjelf, om han
komme
Fordrande, hit med makt. Men nu skall han se, att
Perältä
Känner, hvad ädelt är, och förstår, hvad en riddare
egnar“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
