Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Gustaf Adolf i Tyskland“ - Stormen på Felsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dylik strid. Nu sprang för mången af Svenskarne
klingan.
Dock ett starkare värn var qvar i den seniga armen:
Under sin fiendes hugg nedböjd, han honom om lifvet
Grep, och stjelpte omkull, och hvälfde den fallne i
branten.
Mången likväl af den stretande så omsnärdes i fallet,
Att han med honom arm om arm föll rullande neder:
Desse i fallet med sig nedsläpade mången, som uppklef.
De, som förlorat sitt svärd, nu vältrade bjelkar och
klippor
Öfver de klängande. Hop vid hop låg, krossad och
andlös,
Rundt om berget, som stod ej mer i ett stupande
bråddjup,
Utan i hvarf på hvarf af lik och vapen och stenar.
Nu med lätthet öfver dem steg den vexande mängden.
Intog höjden och skrek: „ Victoria!4* Trettio Svenskar
Rådde likväl om slottet ännu och, med portarne slutna,
Sände ur fönstret en skur af skott ur de sparade
bössor.
Mången dem fällde likväl, då de lossades; blödande
nedsönk
Lossarens arm: han sjelf sönk ner i den rinnande
bloden.
Trampad af fiendens fot, som rusade in genom fönstret,
Dödde han glad, med en bön för sitt fädernesland
och sin konung.
Nu i rummen begyntes en strid, som i murarne
genljöd.
Åtta blott lefde ännu af de femtio. Än med de åtta
Höfdingen stod, till försvar beredd; dock gaf han sig
fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
