Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Vaggvisa. Från Tyskan - Barden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sof, du min lilla; och mörknar det än,
Tröttnar ej mamma att vagga sin vän.
Sent eller tidigt — i moderlig barm
Yakar dock kärleken trogen och varm.
Barden.
I dalens famn förflöt hans barndomstid,
Hans lif var lugnt, som källan vid hans hydda;
Hvar nyfödd dag kom rik af hopp och frid,
Och ingen oro tog han från det flydda.
Han sjelf ej drömde om sin framtid än,
Och ingen anade hans kall med åren.
Hans verld var trång; dock storhet fanns i den,
Och skönhet väcktes äfven der af våren.
Och obekant, och sluten i sig sjelf,
Men med en jättelik natur förtrogen,
Han lärde kraftens språk af bygdens elf,
Och saknadens af bäckarne och skogen.
Der såg han klippan trygg bland stormar stå,
En bild af mannens mod, en bild af hjelten,
Der lyste qvinnans själ ur himlens blå,
Och kärlek slog i blommor ut på fälten.
Så ammades han opp, hans håg blef stor,
Hans barm bekant med fröjderna och qvalen;
Han tog farväl af hydda och af mor,
Och gick med lyrans skatt ur barndom sdalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
