Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Grafven i Perho. 1—2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommo budskap, sorgeliga budskap;
Ned från Storkyros och Lappos slätter
Kommo icke gladare till Perho.
Yid det långa bordet i sin stuga
Satt en dag den ålderstigne Hane,
Middag ätande med sina söner,
När en flykting, när en tolfårs gosse
Hann med bruten andedrägt hans stuga
Och, igenom dörren kommen, talte:
„Signe Gud er, gamle fader Hane!
Tjugu ryttare, med långa pikar,
Hafva brännt vår gård i natt. De rasta
Nu i kyrkobyn, på vägen hi tåt,
Innan q välien skola här de varau.
Yred steg gamle Hane opp och talte:
„Väl har Gud sex söner mig förlänat,
Seniga och axelbreda gossar,
Men om tolf jag hade, gick väl någon
Glad för fosterland och hem i döden ?u
Så han sade och från väggens trädknapp
Nedtog lugn det rostade geväret.
Thomas log och uppsteg stolt och talte:
„ Vapen passa ej för gamla händer,
Liksom feghet ej för unga hjertan;
Häng geväret opp igen, o fader,
Och låt mig och mina bröder pröfvau.
Gubben gladdes åt hans ord och lydde.
Men i blinken gick hvar bror med stolthet
Till sin säkra, skinnbeklädda bössa,
Slängde den på axeln, och i handen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
