Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Grafven i Perho. 1—2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen såg dem förr likväl än Adolf,
Thomas Hanes kära tvillingsbroder:
„Nu“, han sade, „nu det gäller, bröder;
Lössen hölstren snart af edra bössor,
Och så fort, på andra sidan dalen,
Fienderna backens sluttning hunnit,
Då gif eld hvem som i bössan lod haru.
Så han sade; i det samma hunno
Fienderna backens höjd, i trafvet,
Och vid första sats, de gjorde utför,
Smällde brödrens skott.- I fyra pannor
Kyldes loden, två i en och samma,
Fyra hästar lupo lösa framåt,
Sexton hejdades af häpna männer. .
„Ladden, bröderu, rop te högrest Adolf,
Trädande med trotsig blick ur gömman,
Och som orden föllo var lik ilen
Fiendernas vilda tropp i anlopp.
Den, som snabbast var af brödraskaran,
Hann som knappast kasta krut i bössan,
Mycket mindre skjuta kulan efter,
Innan, opp för backen hunna redan,
Fienderna, med ett språng på marken,
Trängde fram med fällda pikar genast;
Men med spjut, af fasta händer förda,
Trädde brödren dem till mötes modigt.
Striden börjades med rop och buller,
Ingen vek och ingen vann ett framsteg.
Först för ett pistolskott nedföll Erik,
Och, hans baneman för Gustafs björnspjut.
Striden vexte, stygn med stygn blef vexladt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
