Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dyr och värderad, den hängt, som den lemnades der
af min fader.
Sade; men leende tog Mathias och hängde på axeln
Remförsedda geväret, och tryckte sin mössa på hufvet,
Yillig att vandra åstad till jägarens värf och till
älskarns.
Morgonsupen förglömde dock nu den förståndige
Petrus
Hvarken att taga sig sjelf, eller bjuda sin ärade
svåger,
Utan de söpo med lust och togo sig värme på färden.
Men då de kommo på gården och sågo den
klarnade himlen
Fullt med stjernor beströdd, och hörde den tindrande
drifvan
Knarra för fotternas steg, och knutarna braka för
kölden,
Medan på hvar sitt par lättlöpande skidor de stego,
Gladdes Petrus i hjerta och själ och talte och sade:
Ku, kamrat, för en dag, som denna, betalar man
pengar.
Kosteligt, trodde dock knappt att den fuktiga vinden
från östern
Skulle sig vända så snart, då den kom med blida i
aftse.
Lätt skall det bli att jaga i dag; den glattade skidan
Löper som stålet på is, och elgarne hindras af skaran;
Dröjom ej, följ! längs ängarna går genvägen till
herrgåln.
Sade och skyndade fram och hann den stupande backen,
Som från hans ladgård sluttade brant mot ängen der
nedan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
