Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bodde på allas anleten då, och en vexande hviskning
Spriddes med sorl från mun och till mun, tills det
ädla gevärets
Hane gaf eld, och det knallade af, och den listiga
spejarn
Damp, som en fiskörn, ned i den svalluppkastande
bäcken.
Detta det yppersta skott, som göras kunde, berömdes
Länge i hela armén, och geväret var vida beryktadt.
Så fullföljde och slöt sin trogna berättelse Petrus.
Men af begärelse snärd, att vidare höra och fråga,
Yände Mathias sin blick mot svågern och sade för-
- bindligt:
Sluta ej än, jag brinner af lust att veta förloppet,
Huru i skogen det gick, hur det var med försåtet,
på hvad sätt
Männerna redde sig ut, men mest hur det ädla geväret
Kom att stanna hos dig, sen det tjenat fäderneslandet.
Mycket förnöjde mig nyss din berättelse; gladt är
att höra
Fädernas bragder och lof, hur de lefvat berömligt
och handlat,
Mest dock ifall den kloke, som känner och ärar dem,
talar.
Derför skynda, min vän; ren mellan de snöiga träden
Skåda vi skenet af tindrande ljus från stugan på
herrgåln.
Yilligt begynte igen den förståndige Petrus att orda :
Nu då man säkert såg att fiender funnos i skogen,
Gjorde den ädle kaptenen sin halt, och höll för sitt
manskap
Kraftigt ett tal, förmanade dem att ej svika i striden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
