Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Hanna“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan han anar det sjelf, är han nere på buren, ocli
nätet
Faller omkring och sången är slut, och friheten bortå.
„Augustu, sade med bannande röst den vänliga
systern,
„0, att du än är grym, som förut, och fägnas af
sådant!
År det ett nöje kanske, att hålla en fånge i buren
Året igenom och se, hur hon sitter allena och ledsnas?
Sen, då hon länge saknat en ton, som ljuder som
hennes,
Förs hon till skogen och hör en like och svarar af
menlös
Glädje, och narras att locka en vän, som hon älskar,
i bojanu.
—–––––––––Än på det* lutande torpet vid
stranden
Höll sitt öga hans vän och mindes den åldrige fiskarn,
Hvilken från barndomsåren han der sett vistas och
• lefva.
Honom han mindes och frågade nu sin syster och
sade:
„Lefver han än, den gamle, och ser man hans julle
på träsket
Likasom förr, när morgonen gryr, eller aftonen nalkas?
Ofta på stränderna här jag följt hans vägar med
ögat,
Mött, då han landat, hans båt och betraktat hans
fänge, och bortglömt
Lekar och bok vid hans tal om vindarna, fjärden och
metet“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
