Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Kung Fjalar“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dag för honom trädde en yngling fram,
Hans son det var, han egde ej flere;
Med lifvets ljusa vår i sin blick han såg
Den åldrige an, han talade så:
Bygg mig en drake, fader, och red mig ut;
Din ungdoms banor locka mitt sinne.
Min arm är stark, het sjuder min blod. Bort, bort
Jag längtar ur hemmets qvalmiga dal.
Tyst satt den gamle. Yarmare blef hans son:
Fyll mig min bön, o fader, han sade,
Jag kan ej längre dväljas här oberömd,
Ej höra blott dig i skaldernas sång.
Lätt är mig ren din sköld, och en telning lik
Af dessa händer böjes din båge.
Den verld, der du har segrat, är öppen än,
Rum har den för Hjalmars segrar också.
Men sträng tog Fjalar konung till ordet då:
„Frid“, så han sade, „svor jag att hägna.
Min dag var stormig; glad i en lugnad verld
Skall stråla min lefnads sjunkande sol.
Från brända hyddor, härjade fält, i blod
Ser kriget opp med mörker om pannan.
Jag älskar frid, gå yngling, betrakta den!
Dess anlete bär mitt leende landu.
Men qvar han stod, den unge; han teg, en tår
I glöd föll ned på lågande kinden.
En stund han teg, då klarnade blickens glans,
Och brusande göts hans smärta i ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
