Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Kung Fjalar“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem ger dig rätt att offra din son, o kung,
Åt glömskans natt, åt tystnadens öde?
Mitt lif du gaf mig, tag det! Ett bragdlöst lif
Jag gäldar dig, mer var gåfvan ej värd.
Tungt är att dö förgäten och utan namn,
Dock tyngre, fader, är det att lefva.
Blif ej så mörk! Att lefva förmår jag ej,
Men lyda jag kan, jag lyder och dör.
Den gamle kungen teg med förborgad harm.
En isköld låg i lugnet af orden:
„Ett skepp begär du, ett jag dig ger, på strand
Det stått sen min första vikingafärd.
Dess köl är bräckt, gräs gror i dess botten opp,
Och dagen strålar genom dess sidor.
Upp, tag det, flyg kring hafven och sök ditt namn
Bland fremmande ljud, förgäten af migu.
Och Hjalmar gick. Han kom på sin faders gård,
Der sköttes tomma, barnsliga lekar;
Af mannahänder, knutna kring svärden förr,
Nu slungades klot, nu fångades båll.
Hvem finns, som älskar minnet af strider än,
Så ljöd till kämpaskaran hans maning.
Hvem följer mig på banan af ändlöst haf,
Att leka en lek med sköldar och stål?
Ett skepp jag fått; gräs gror i dess botten opp,
Och dagen strålar genom dess sidor;
Men seger vinns af folk, och af kölar ej,
Och tryggaste väg är segrarens väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
