Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Kung Fjalar“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans röst förnams, lik dånet af åskans vagn,
När öfver dofva, qvalmiga dagen,
I nattsvart’ moln, den blixtrande åker fram
Och väcker ur blytung dvala en verld.
En storm var kommen öfver en lättsöfd sjö,
I glada böljor höjdes den åter,
En damm var bräckt, och yr, med fördubblad kraft,
Ur fängelset bröt en jublande flod.
Till hafs, till strid, till seger, till andra land!
Från man till man så skallade ropen,
Och snart, från halfsänkt skepp, på en trotsad våg,
Såg skaran sitt hems försvinnande kust.
Det kom ett bud för kungen: din son far bort,
Långt ut på hafvet skymtar hans drake.
Ditt land är utan värn, af dess kämpar för
De bästa han med på vikingafärd.
Då blef kung Fjalar vred, och hans hy böt färg;
Han slog sin sköld i ljudande salen:
Till sjös, han ropte, ynglingar! Fjalars lag
Ar kränkt, och förbrytarn andas ännu.
Men Sjolf, hans vapenbroder från fordna dar,
Gråhårig, böjd, tog ordet och sade:
Dröj kung, begär ej fåfängt en nekad hämnd,
Och jaga med svalor örnarna ej!
Hvad mer? Du finner Hjalmar kanske, och vill
Med vissnad hand den väldige böja;
Skall han i öfvermodet af styrkans fröjd,
Ej löna din vanmakts dåd med förakt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
