Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - En natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Gud och natten ensam blef förnummet
Hvad han förlorat, hvad i dunkelt sköt
Den tysta grafven slöt. .
Och när den långa nattens moln försvann,
An morgonsolens första stråle fann
Den sörjande, mot korset böjd, på grafven.
♦Den sörjande, mot korset böjd, på grafven
Sat^der, och tåren från hans bleka kind
Bortkysste vestans vind.
Men luften skallade af foglars röst,
Och friden flöt ånyo i hans bröst; —
I morgonsolens sken kom Gud med trösten.
I morgonsolens sken kom Gud med trösten,
Och upp sitt öga lyfte han och bad
Försonad, fri och glad:
„0 du, som leder genom dödens dal
Den trötte vandrarn till din ljusa sal,
Haf tack! — ej hvilar han i mörka grafven;
Han hvilar ej uti den mörka grafven,
O nej, han hvilar vid ditt hulda bröst;
Han hör, som jag, din rösta.
Han gick, och lefde liksom förr och bar
Sin börda under lifvets långa dar,
Och ingen menniska förnam hans klagan.
Och ingen menniska förnam hans klagan,
Men i hans hjerta bodde, ljus och klar,
Den dyra bilden qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
