Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Vid H. G. Porthans minnesfest. Den 9 November 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yid H. G-. Porthans minnesfest.
Den 9 November 1839.
Som solen sjunker hän i hafvets blåa djup,
Och aftonrodnan rinner opp och breder ut
Sitt gyllne täcke öfver dess fördolda bädd,
Men dock af solens glans är sjelf ett återsken,
Som lofvar lysande en herrlig morgondag;
Så, bröder, har den ädle äfven sjunkit hän,
Hvars minne här vi firat gladt och kastat ner
En blomma på hans längesedan gömda stoft.
Men af hans rika ande ilar än en fläkt
Igenom våra bröst och väcker vänligt opp
De gryende förhoppningar, som slumra der.
Hans håg för fosterlandet brann; med mäktig hand
Han lyfte slöjan upp, som höljt dess flydda dar,
Ur mörkret manande dess dunkla minnen fram.
Han spejade i ålderdomens gråa natt,
Och viste våra anors vagga för vår syn
Och dessa djupa drag som stodo tecknade
I fosterlandets och i folkets anlete.
Så kastade hans ande ljus i häfden, så
Oss hemmastadde gjorde i vårt eget land,
Och hemmastadde, bröder, i vårt eget bröst.
Ty ingen framtid utan forntid finns. Ett barn
Med lösta lockar och med klara ögonpar
Ser framtiden oss vänligt an och vinkar oss —
Ett barn, o bröder, af den gråa fordomtid,
Af den uppammad ömt och närd invid dess barm.
Hvar herrlig tafla, som vår framtid rullar opp
För våra glada blickar och vårt djerfva hopp,
Ar som en hägring blott, ett luftigt irrsken, om
Den ej står tecknad på vår forntids dunkla grund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
