Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Vid H. G. Porthans minnesfest. Den 9 November 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som stormen far han fram med makt och mod,
Men ålderdomen följer efteråt och jemnar slät
Den bana, som han brutit ut med dristig hand.
O lifvets vår, du solbeglänsta ungdomsdag,
Du tillhör oss, och vi tillhöre dig igen.
Välan, du unga mod, som klappar i vår barm,
Flyg ut, du unga örn, och hvifta vingen fritt!
Dig vinkar lifvet, liksom en beslöjad brud
Det står inför din fria blick — så ila fram,
Ryck slöjan bort och famna det med eldig arm.
Vi, bröder, blifva män, men lifvet är vår brud;
Vi måste djerft beherrska det, att ej vår brud
Vår svaghet blott beler och makten tar från oss.
Si, fosterlandet står och väntar tyst uppå
Hvad det af oss att hoppas har, hvad ädel kraft
Uti dess yngsta söners hjertan vexa må.
O moder fosterland, må vi ej svika dig!
Ej hjeltebragder bo i våra dalars frid,
Ej inom våra hvita berg har himlen ställt
Det yttre lifvets stormupprörda tummelplats.
Här trifs ej kraftens vilda lek, ej skördas här
Den höga, lysande bedriftens lagerkrans.
Men ack, hvad mer? Om vi ej fått den yra eld,
Som brusar i Fransosens heta blod, och ej
Det stolta mod, som klappar fritt i Brittens barm
Så ha vi fått det inre lifvets rikedom,
Så står i stället öppen andens inre verld
För oss och bjuder in oss i sitt ljusa land,
Der klara blommor glänsa i en evig vår.
O, kände vi den verlden rätt, och visste vi
Hur rik den är, af evighetens ljus beglänst,
Af lifvets strömmar genomfluten och utaf
Dess friska vindar genomvaggad hvarje stund;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
